Guns N´Roses bidrar till eftertanke

Jag ser inte ut att gilla Guns N´Roses, det kan jag konstatera. Väldigt många som jag pratat med innan vi åkte på konserten 21  juli har frågat just detta. Gillar du Guns N´Roses?

Gn´R.jpg


Hur ska man se ut för att inte få den frågan? Tatuerad? Långt svart hår eller ljust hår med blå ton eller en och annan ring i ansiktet? Som en hårdrockare? Jag vet inte, men jag kan konstatera att jag inte ser ut som en fan av dessa herrar. Och vet ni vad.... Det stämmer till viss del. Mitt svar blir:  Nej, eller ja, vad ska jag säga? Jag är en sån som gillar klassikerna, en som lyssnar när någon annan styr musiken, men jag har också en tanke om att vissa saker vill jag bara göra och då ser jag ofta till att de blir av. 

Nu kan jag pricka av en sak på min bucket list. Vissa saker kommer jag bara att göra en gång, men det räcker ju för att sätta en bock i kanten. Nu har jag varit på Ullevi och sett Guns N´Roses live. Jag kommer troligtvis inte göra det igen. Även om det vissa stunder var en mäktig upplevelse så var alla gitarrsolon för många och för långa. När man som publik sista halvtimman står och väntar på att det snart ska vara slut är det inte bra, men som sagt. Det är häftigt att ha sett dessa giganter som bara orkar och orkar timme ut och timme in. 

En av de bästa låtarna tycker jag är "Patience". Trots att texten handlar om kärlek så går den att översätta till så många andra saker jag som person behöver ha tålamod med i mitt liv. Om allt inte går min väg så får jag  gå ut och andas, ta en promenad, fundera, kanske bryta ihop och komma igen. Att komma igen och se tacksamheten över vad jag har och värderar i mitt liv. Ta hand om det som är viktigt och ha tålamod med både mig själv och andra runt omkring mig. Som man ofta säger, lev nu, men det är ta mig tusan inte alltid lätt och det kräver tålamod.


 

 

Konsensus Vadstena