Det kom ett brev.....

.....som säger ganska mycket..... Vad som ligger bakom detta ska jag berätta här.

lilla gumman.jpg

För inte så längesedan fick jag ett brev. I kuvertet fanns bara en lapp. Lappen ni ser på bilden ovan.... Nog kan man säga att jag blev lite förvånad, men reagerade med ett leende. Såklart finns det en tanke med detta brev - ett budskap om att inte ge upp. 

När jag skulle stå på torget första gången veckan innan valet 2014 kom en äldre herre, från ett annat parti, fram till mig och min partikollega för att hälsa. Det var inte bara ett välkomnande in i politiken, vi fick också veta att det var otroligt svårt att vara politiker när man är yngre,  mitt i livet och har "små barn"  - särskilt om man är kvinna.... det är socialdemokraterna ett exempel på, de yngre kvinnorna har slutat en efter en....berättade denna herre för oss.
Vi blev lite förvånade över uttalandet, jag kommer ihåg att mitt svar var att  -" Då har vi en uppgift att i Konsensus visa på motsatsen. Att det går att hålla de yngre kvar i politiken."  Vi visste inget om vad vi gav oss in på, men nu, fyra år senare är det vad vi har gjort . Vi har alla utom en kvar på vår lista till detta valet, både yngre och äldre har stannat kvar. 

Det har hänt ganska mycket under den här mandatperioden, inte bara i kommunen utan även för mig. Jag klev för ett år sedan in på en "större" politisk roll, som oppositionsråd och som 2:e vice ordförande i kommunstyrelsens. 

namn.jpg

Har ni sett "Fröken Frimans krig " och "Vår tid är nu"? Där får vi följa kvinnors kamp. En del av denna kamp har jag och fler med mig upplevt under dessa fyra år som politiker i Vadstena kommun. Året är 2018. Jag har tur - jag är medlem i ett parti som verkligen stöttar och kämpar för att ALLA ska kunna få sin röst hörd och att ingen ska nonchaleras. Jag har från dag ett i mitt politiska engagemang stöttats i att ta för mig och i olika sammanhang föra vårt partis talan och jag gör det med glädje och stolthet. 
Det som känns tråkigt är när jag utanför vårt parti, i dialog med andra politiker, ibland blir bemött med nonchalans eller snudd på härskarteknik i uttryck som "men lilla Frida" eller "hej stumpan". Såklart är det inte ett bra sätt att bemöta någon, men det händer sällan att en man bemöter en man på detta sätt. Jag har efter politiska möten fått frågor och kommentarer som: "Hur står du ut?" eller "Det som hände idag är inte ok!" Så många gånger som jag har hört någon säga . "Det är bra, stå på dig bara!"  Jag VILL INTE behöva stå på mig av den anledningen. Jag längtar efter den dagen när dessa kommentarer inte behövs, när jag som kvinna, 20-30 år yngre än de politiker som styr idag, inte ska behöva fundera över att jag ska bli bemött på ett annat sätt än mina manliga kollegor. Jag tror att jag överraskat många med mitt engagemang på olika håll, visat att jag är påläst och vill jobba för Vadstenas bästa. Min ålder och mitt kön gör inte att jag är mindre insatt eller mindre påläst - jag har också tid att läsa på trots arbete och familj, men jag kanske behöver prioritera min tid annorlunda än en pensionär. Jag får också höra att bemötandet mot mig nog beror på att jag är ett större "hot" just för att jag är den jag är. Ett stort "hot" i ett kommande val. Vad skulle hända om kommunens invånare skulle välja att rösta på Konsensus, med mig på första plats? Jo, det finns en chans att jag skulle kunna bli kommunalråd....
Ni som orkat läsa ända hit, skulle Vadstena kommun må bra av att ha ett kvinnligt kommunalråd nästa mandatperiod?
Att kalla mig "stumpan" eller "lilla Frida" ger mig bara mer glöd att arbeta för en förändring och en större övertygelse om att kommunens ledande politiker behöver blandas  av unga och äldre, män och kvinnor.. Jag vill inte behöva uppmana mina döttrar att i deras fortsatta liv att "stå på sig" bara för att de är av det kvinnliga könet.

INGEN JÄVEL KALLAR MIG "LILLA GUMMAN"  - jag vill särskilt tacka den som lämnat detta kuvert till mig. Du vet att jag vet vem du är!

 GLAD MIDSOMMAR ÖNSKAR JAG ER ALLA! //Frida Edholm

GLAD MIDSOMMAR ÖNSKAR JAG ER ALLA! //Frida Edholm