Guns N´Roses bidrar till eftertanke

Jag ser inte ut att gilla Guns N´Roses, det kan jag konstatera. Väldigt många som jag pratat med innan vi åkte på konserten 21  juli har frågat just detta. Gillar du Guns N´Roses?

Gn´R.jpg


Hur ska man se ut för att inte få den frågan? Tatuerad? Långt svart hår eller ljust hår med blå ton eller en och annan ring i ansiktet? Som en hårdrockare? Jag vet inte, men jag kan konstatera att jag inte ser ut som en fan av dessa herrar. Och vet ni vad.... Det stämmer till viss del. Mitt svar blir:  Nej, eller ja, vad ska jag säga? Jag är en sån som gillar klassikerna, en som lyssnar när någon annan styr musiken, men jag har också en tanke om att vissa saker vill jag bara göra och då ser jag ofta till att de blir av. 

Nu kan jag pricka av en sak på min bucket list. Vissa saker kommer jag bara att göra en gång, men det räcker ju för att sätta en bock i kanten. Nu har jag varit på Ullevi och sett Guns N´Roses live. Jag kommer troligtvis inte göra det igen. Även om det vissa stunder var en mäktig upplevelse så var alla gitarrsolon för många och för långa. När man som publik sista halvtimman står och väntar på att det snart ska vara slut är det inte bra, men som sagt. Det är häftigt att ha sett dessa giganter som bara orkar och orkar timme ut och timme in. 

En av de bästa låtarna tycker jag är "Patience". Trots att texten handlar om kärlek så går den att översätta till så många andra saker jag som person behöver ha tålamod med i mitt liv. Om allt inte går min väg så får jag  gå ut och andas, ta en promenad, fundera, kanske bryta ihop och komma igen. Att komma igen och se tacksamheten över vad jag har och värderar i mitt liv. Ta hand om det som är viktigt och ha tålamod med både mig själv och andra runt omkring mig. Som man ofta säger, lev nu, men det är ta mig tusan inte alltid lätt och det kräver tålamod.


 

 

Konsensus Vadstena
Det kom ett brev.....

.....som säger ganska mycket..... Vad som ligger bakom detta ska jag berätta här.

lilla gumman.jpg

För inte så längesedan fick jag ett brev. I kuvertet fanns bara en lapp. Lappen ni ser på bilden ovan.... Nog kan man säga att jag blev lite förvånad, men reagerade med ett leende. Såklart finns det en tanke med detta brev - ett budskap om att inte ge upp. 

När jag skulle stå på torget första gången veckan innan valet 2014 kom en äldre herre, från ett annat parti, fram till mig och min partikollega för att hälsa. Det var inte bara ett välkomnande in i politiken, vi fick också veta att det var otroligt svårt att vara politiker när man är yngre,  mitt i livet och har "små barn"  - särskilt om man är kvinna.... det är socialdemokraterna ett exempel på, de yngre kvinnorna har slutat en efter en....berättade denna herre för oss.
Vi blev lite förvånade över uttalandet, jag kommer ihåg att mitt svar var att  -" Då har vi en uppgift att i Konsensus visa på motsatsen. Att det går att hålla de yngre kvar i politiken."  Vi visste inget om vad vi gav oss in på, men nu, fyra år senare är det vad vi har gjort . Vi har alla utom en kvar på vår lista till detta valet, både yngre och äldre har stannat kvar. 

Det har hänt ganska mycket under den här mandatperioden, inte bara i kommunen utan även för mig. Jag klev för ett år sedan in på en "större" politisk roll, som oppositionsråd och som 2:e vice ordförande i kommunstyrelsens. 

namn.jpg

Har ni sett "Fröken Frimans krig " och "Vår tid är nu"? Där får vi följa kvinnors kamp. En del av denna kamp har jag och fler med mig upplevt under dessa fyra år som politiker i Vadstena kommun. Året är 2018. Jag har tur - jag är medlem i ett parti som verkligen stöttar och kämpar för att ALLA ska kunna få sin röst hörd och att ingen ska nonchaleras. Jag har från dag ett i mitt politiska engagemang stöttats i att ta för mig och i olika sammanhang föra vårt partis talan och jag gör det med glädje och stolthet. 
Det som känns tråkigt är när jag utanför vårt parti, i dialog med andra politiker, ibland blir bemött med nonchalans eller snudd på härskarteknik i uttryck som "men lilla Frida" eller "hej stumpan". Såklart är det inte ett bra sätt att bemöta någon, men det händer sällan att en man bemöter en man på detta sätt. Jag har efter politiska möten fått frågor och kommentarer som: "Hur står du ut?" eller "Det som hände idag är inte ok!" Så många gånger som jag har hört någon säga . "Det är bra, stå på dig bara!"  Jag VILL INTE behöva stå på mig av den anledningen. Jag längtar efter den dagen när dessa kommentarer inte behövs, när jag som kvinna, 20-30 år yngre än de politiker som styr idag, inte ska behöva fundera över att jag ska bli bemött på ett annat sätt än mina manliga kollegor. Jag tror att jag överraskat många med mitt engagemang på olika håll, visat att jag är påläst och vill jobba för Vadstenas bästa. Min ålder och mitt kön gör inte att jag är mindre insatt eller mindre påläst - jag har också tid att läsa på trots arbete och familj, men jag kanske behöver prioritera min tid annorlunda än en pensionär. Jag får också höra att bemötandet mot mig nog beror på att jag är ett större "hot" just för att jag är den jag är. Ett stort "hot" i ett kommande val. Vad skulle hända om kommunens invånare skulle välja att rösta på Konsensus, med mig på första plats? Jo, det finns en chans att jag skulle kunna bli kommunalråd....
Ni som orkat läsa ända hit, skulle Vadstena kommun må bra av att ha ett kvinnligt kommunalråd nästa mandatperiod?
Att kalla mig "stumpan" eller "lilla Frida" ger mig bara mer glöd att arbeta för en förändring och en större övertygelse om att kommunens ledande politiker behöver blandas  av unga och äldre, män och kvinnor.. Jag vill inte behöva uppmana mina döttrar att i deras fortsatta liv att "stå på sig" bara för att de är av det kvinnliga könet.

INGEN JÄVEL KALLAR MIG "LILLA GUMMAN"  - jag vill särskilt tacka den som lämnat detta kuvert till mig. Du vet att jag vet vem du är!

 GLAD MIDSOMMAR ÖNSKAR JAG ER ALLA! //Frida Edholm

GLAD MIDSOMMAR ÖNSKAR JAG ER ALLA! //Frida Edholm

Kyla skapar värme!
omberg.jpg

Det har varit en fantastisk vinter. Snö och minusgrader har gett oss möjligheten att spendera många timmar i Ombergs bästa backe. Två kvällar i veckan är mina barn på Omberg för att träna slalom med Ödeshögs Skidklubb, alpina sektionen. Jag följer med så ofta jag kan. Vi startade med träningsläger i Sölden redan vecka 44 som sedan har följts av vinterläger, tävlingar, träningar och givetvis resor till svenska fjällen. Mina barn uttrycker numera att skidsemestrarna är de absolut bästa - kanske kan de påverkats lite av sin mamma :-)

Friluftsfrämjandet och alla ideella krafter gör ett fantastiskt jobb med Ombergsbacken varje år. Många som har glädje av  den anläggning vi har men den gör sig inte av sig själv. Att någon eller några gånger per säsong hjälpa till med lift och stuga känner jag är självklart. Det är vissa helger riktigt mycket folk och att stå i stugans vintercafé är inte alltid en rofylld dag, men jag känner värme inuti när en dag i Ombergsbackens tjänst är gjord. Jag känner tacksamhet över att ha anläggningen nära, trots att den inte är så stor. 

 Damernas världscuppremiär i Sölden 2017

Damernas världscuppremiär i Sölden 2017

Det är stora kontraster att spendera en vecka i alperna, där det är fullt pådrag med världscupåkare och träningsläger för våra ungdomar mot att en dag vistas i Ombergs bästa backe, men en sak är gemensam för båda. Glädje och gemenskap med både barn och vuxna.
Kanske är det dessa kontrasterna som gör skidåkningen så rolig. Hur det än ser ut i omgivningen finns glädjen och gemenskapen där alla har samma intresse, annars skulle man inte vara där. Jag lägger så mycket tid jag kan på snö och kyla under vinterhalvåret, men det är såklart mycket annat runt omkring som kräver min tid. Det jag brukar vara noga med är att det finns inte särskilt många måsten, det handlar om att ge och ta i vardagens styrda jobb och fritiden som mer går att styra. 

 Tjänstgöring på Omberg

Tjänstgöring på Omberg

Vi startade påsken med långfredagen på Omberg. En strålande solig dag med gnistrande snö och minusgrader. Inte så mycket folk så även om jag hade stugtjänstgöring så fanns utrymme för skidåkning. "Liftgubbarna" klagade inte heller när de satt i solen med varsin kopp kaffe.

Så mycket värme som har delats på Facebook under de senaste veckorna. Barn spelar hockey på isen, bilar och crossåkning på isens motorbana, så många som vandrat runt bara för att njuta av sol och kyla. Det är Vadstenas stora hjärta som tagit sig ut ur stugorna för att dela värmen. Många har tagit vara på vintern, när den nu har varit här. Snön har sakta försvunnit, knappt en dag av slask. Tänk om vi nästa år kan ha en isbana på Stora torget - det skulle öka värmen ännu mer i vår vackra innerstad. 

 Vanna har njutit av vintern

Vanna har njutit av vintern

Konsensus Vadstena
Skärp Dig Frida!
20180317_155610(0)66688.jpg

Vad är det som händer egentligen? Jag talar om att jag skaffat en blogg, MÅNGA går in och läser och sen blir det tyst.... det fungerar ju inte. Min man säger till mig att det är ju bara att skriva ner vad du gör om dagarna - det behöver inte vara så komplicerat....men i nästa andetag fortsätter han med att säga... ja, kanske inte allt du gör för då skulle du inte göra annat än att skriva blogginlägg så mycket som du håller på med. :-)
Ja, så är det kanske. Jag sitter sällan still, har oftast något att göra, men faktum är att jag trivs med det. Jag jobbar, har tre barn, en man som jobbar en hel del hemifrån samtidigt som jag utökar mitt politiska engagemang. Jag älskar att åka skidor - helst utför - vilket jag gärna lägger tid på. Några resor har jag hunnit med under säsongen samtidigt som jag uppskattar att vi har Ombergsliden så nära, där mina barn tränar slalom två kvällar i veckan. Idag har jag njutit av en lång promenad genom vår vackra stad. Jag känner stor tacksamhet för att jag bor i Vadstena. Jag blir varm inuti när jag ser barnen med glädje åka skridskor på isen, jag möter många glada leenden på strandpromenaden som glatt hälsar och jag stannar gärna till för att hälsa på någon som står mig nära på Vätterngården.

20180317_17334155.jpg

Denna lördag i mars har solen strålat ute hela dagen och visst kan jag känna att det är vårmånad även om isen ligger tjock i hela Vadstenaviken. Bilmotorer varvar ute på isen och faktum är att jag blir lite sugen på att testa, men jag är alldeles för feg. Att ta en promenad på isen och hålla mig nära land räcker för mig. Att utmana alla mina rädslor kanske inte är nödvändigt, men att stå inför utmaningar och känna att jag kan utvecklas som människa är viktigt för mig. Jag har ett utmanande och utvecklande jobb som alkohol- och drogterapeut på Skänningeanstalten, där drogberoende och kriminella tankemönster är det jag möter varje dag. Som politiker ser jag fram emot en intensiv period inför det kommande valet i september. För min del har det hänt mycket de senaste åren när det gäller mitt politiska engagemang. Vid årsskiftet 2016-2017 fick jag frågan om jag ville ta över rollen som kommunalråd istället för Mats Wahrén som hade planer på att dra sig tillbaka som politiker, men jag tackade nej till det. Som alla vet blev våren 2017 lite turbulent i Vadstenapolitiken och även jag såg då fördel i att ta ett kliv framåt. Jag antog oppositionsrådsrollen vilket jag inte har ångrat. Till kommande val är jag placerad som nummer ett på Konsensus lista till kommunfullmäktige, så inte har jag brist på utmaningar. 

 Jag och Malin Löfstedt

Jag och Malin Löfstedt

Jag har under de åren som gått träffat massor med nya människor. Jag hade aldrig kunnat tro att jag genom ett politiskt parti skulle få så många trevliga stunder, hjärtliga skratt och nya bekantskaper som jag har fått. Jag har varit i sammanhang jag aldrig trodde att jag skulle vara i och lärt mig saker som jag aldrig kunde drömma om kunde intressera mig. 

Följ mig och mina partikamrater på vägen mot valet 2018. Det blir spännande!

Konsensus Vadstena
Det handlar om MIG och DIG!

Att Vadstena firar en vecka i folkhälsans tecken har nog ingen missat och jag har försökt tänka på det extra mycket. Folkhälsa handlar om själsligt, mentalt och fysiskt välbefinnande. Vad gör jag som faktiskt har med min egen hälsa att göra? Vad gör jag som får mig att känna att jag duger som den jag är och inte försöka vara någon annan? Vad gör jag som på ett eller annat sätt påverkar andra människor runtomkring mig? 

 Klosterkyrkans temamässa

Klosterkyrkans temamässa

I fredags var jag på min första temamässa i Vadstena Klosterkyrka. Temat för kvällen var kärlek. Vid rosenkransaltaret samlades många nyss konfirmerade ungdomar samt de ungdomar som startar sitt konfirmationsår nu. Min son Teo är en av dem som startade sin resa igår, full av förväntan och med en nyfikenhet på vad året kommer att ge.  Ett första läger i helgen, Teos kommentar var "Ja, vi får väl se - jag kanske får träffa GUD i helgen". 

 

 Jonathan och Teo

Jonathan och Teo

Två kompisar som har hängt ihop sedan de föddes. I ur och skur vet de att de har varandra, förhoppningsvis kommer de att hänga ihop hela livet. Igår fick de ett regnbågsband, ett armband som står för alla människors lika värde. Att vara människa är inte alltid en dans på rosor, men om man har kunskapen om att man ska vattna slokande blommor för att hjälpa dem att resa sig, kan det vara lättare att be om hjälp när man tvivlar på sig själv.  
Som mamma till tre barn gör jag allt jag kan för att stötta och hjälpa dem framåt i livet, att få dem att förstå att de värdefulla precis så som de är.

 Frida, Linn och Linda - vänner för livet!

Frida, Linn och Linda - vänner för livet!

Jag har många människor i mitt liv som jag älskar. Linn, som är min syster är en av dem. Hon är min lillasyster och samtidigt en av mina absolut bästa vänner. Jag vet att Linn bryr sig om mig och alltid vill mig väl och det är därför jag kan dela i stort sätt allt med henne - både roliga och tråkiga saker.
Linda har jag känt sedan jag var liten,  jag har lekt med henne som barn, utbildats och jobbat tillsammans med henne när jag blivit äldre, skojar med hennes barn idag när vi träffas hela familjerna och går på spa med henne när vi vill träffas utan barn. Linn och Linda är två av många som jag håller av och vill väl och vill ha kvar i mitt liv.

livsstilssloppet.jpeg

Gemenskap och samarbete är en stor del av mitt liv. Jag älskar att ha människor omkring mig, att vara med där det händer, att kunna bidra på mitt sätt. Genom att delta i livsstilsloppet med mina partikollegor tillika vänner är en energikick utöver det vanliga. 5 km genom gator och torg i Vadstena i zickzack mellan högstadieungdomarna. Några springer och några går, men alla deltar efter sin förmåga. Alla är fysiskt aktiva denna kväll. Det är ingen tävling, bara man rör sig så är det bra. Jag deltog i år, förra året och kan garantera att jag gör det nästa år igenom om jag får möjligheten. 

Livsstilsloppet är så mycket mer än bara rörelse, det handlar också om en känsla av sammanhang. Ett sammanhang där alla är välkomna, precis så som man är. Det är en folkfest där Vadstenas barn och ungdomar är i centrum - dem som är vår framtid.

Den här veckan har jag alltså gjort mycket för mig själv, för mitt eget välbefinnande men också för andra. Med kärleken finner jag sinnesro, med min familj och vänner kan jag bibehålla min mentala stabilitet och med löpning i form av livsstilsloppet vinner jag fysiskt välbefinnande. Jag är en del av ett sammanhang i alla mina relationer. Allt detta i kombination gynnar min egen hälsa.
En utmaning återstår denna vecka, om ett par timmar - Rosabandetloppet på Lidingö, tillsammans med mina goda vänner Mia och Kim.

Konsensus VadstenaComment
Barn och ungdomar i rörelse!

Vilken fantastisk helg jag har haft!

Lördagsförmiddagen spenderades på Kungsvalla med knattarna. Sista knatteträningen för säsongen bjöd på lek och korv. Under denna säsong uppskattar jag att minst 60 barn passerat genom dessa knattesammankomster. Vid uppstarten i maj fanns 46 fotbollssugna barn födda 2011 och 2012 på plats. Ett stort tack till Johan Falk som har varit min kompanjon under ett par säsonger. Tack också till David, Fia, Jonas och Jonas som har varit med och stöttat under säsongen. 

I nio år har jag varit aktiv i VGIF. Jag har själv aldrig spelat fotboll utan  jag drivs av glädjen att se barnen ha roligt. Att leka och busa, sparka boll och skratta - det är vad som behövs. Jag behöver inte kunna sätta bollen i krysset eller dutta 400 gånger utan att bollen nuddar marken. Jag behöver bara tycka att det jag gör är kul! Tack till alla fantastiska barn som deltagit denna säsong.

knatteträning.jpg

Efter fotbollsavslutningen var det dags för nästa föreningsaktivitet, men denna gång en uppstart inför säsongen. Dags för ÖSK (Ödeshögs Skidklubb) att ha sitt årliga barmarksläger, försäsongsuppstart i väntan på att kyla och snö infinner sig. Även NSK (Norrköpings skidklubb) deltog, vilket är ett bra sätt för barnen att lära känna varandra lite mer inför kommande skidsäsong. 
48 personer, nästan lika många vuxna som barn, samlades på Skogsborgs vandrarhem i Varamon för att under lördagen och söndagen träna löpning, stationsövningar, pass med förebyggande träning samt några mil på cykel. Här var barnen mellan 6 och 15 år. Föräldrar och barn tillsammans. De äldre tar hand om de små. En härlig blandning av människor och en välordnad helg. Tack till ÖSK:s tränartrio Mattias, Fredrik och Martin som är hjärnorna bakom detta läger.

Läs mer här: http://www.mvt.se/sport/alpin-start-i-varamon-om4819006.aspx

20170916_135020 (1).jpg

Dessa dagar med föreningsaktiva barn, ungdomar och vuxna känns som en bra uppladdning inför vad som komma skall den här veckan. I Vadstena denna vecka finns ett fokus på barns idrottande där föreläsningar, diskussionsforum och livsstilsloppet är lite av det som händer under veckan. 
Imorgon (tisdag) deltar jag på en politikerlunch där representanter från Vadstenas politiska partier, tjänstemän samt föreningsrepresentanter finns med. Det ska bli intressant att få diskutera Vadstena kommuns idrottsliv, hur andra politiker tänker om vad som är viktigt, vilka prioriteringar som finns samt se hur mycket föreningarna känner att de kan påverka kommunen att se till idrottens och föreningarnas bästa.  

Konsensus VadstenaComment
Det var här det började!

Igår var jag på öppet hus på förskolan Gullvivan som firar 40 år. När jag för 35 år sedan började på "dagis" så var det just här. Det var min första kontakt med kommunal verksamhet. 

Jag vill absolut inte säga att det känns som igår, men att komma tillbaka är nostalgiskt. Det var en stark känsla som kom över mig när jag träffade mina "fröknar" från den tiden. En efter en dök de upp i lokalerna under min rundtur. Jag kände igen dem och de kände igen mig, ett par stycken har jag inte sett på 30 år. Vi pratade en hel del minnen från min "dagistid", tänk så många barn som passerat i dessa lokaler sedan dess. Jag kände spänning och glädje när jag gick genom Bullerbyn till Saltkråkan, Saltkråkan som var min avdelning, och vidare i huset tittade vi på Junibacken och Villekulla, sen köket där kökspersonalen läste böcker för oss när de hade tid. 

 Besök på förskolan Gullvivan tillsammans med min dotter Vanna 6 år.

Besök på förskolan Gullvivan tillsammans med min dotter Vanna 6 år.

Vi tog givetvis också en sväng på förskolans gård där ett nytt skepp hade invigts och namngivits under dagen. Ett stort och fint tillskott på gården, Hoppetossan blev namnet. 

 Gullvivans skepp heter Hoppetossan.

Gullvivans skepp heter Hoppetossan.

Även om det är många år sedan jag var barn på Gullvivan så känner jag samma värme i lokalerna och från pedagogerna som för 35 år sedan. Gullvivan är en av flera fantastiska förskolor i Vadstena kommun. 

Detta är mitt första inlägg i Fridas Blogg och hoppas du vill hänga med på min resa som trebarnsmamma, fru, yrkeskvinna, föreningsaktiv och oppositionsråd.

Konsensus VadstenaComment